/ Allmänt /

Jag ger upp

"Söker du efter en partner som passar just dig?
Vi har utvecklat ett test som hjälper dig hitta en drömpartner via matchmaking.
Vi ger dig partnerförslag som passar ihop med dig och du väljer vilka av dem som du vill ta kontakt med.
Registrera dig på för att få en professionell matchning!"
 
Så ja, varför gav jag det en chans till då? Jag har ju precis varit på dyksemester i två veckor helt själv på andra sidan jordklotet och stormtrivts med det. Jag trivs med mitt eget resesällskap. Det är en bra egenskap sägs det. Resa själv är fritt från "nålstick". Jag har fått höra på en tidigare resa, att hon jag reste med tyckte att det var tur att hon var med för annars hade jag nog inte fått kontakt med någon alls på den resan... Att jag på min egna resa nyss träffade alla möjliga personer som vågade prata med mig om allt möjligt bara bevisade motsatsen. Om jag bara får lite utrymme och möjligheten att öppna munnen så går det ju bra att prata med alla möjliga människor. Alla möjliga människor vill prata med mig. Så det så.
  
Så ja, varför gav jag nätdating en chans till då om jag nu trivs så bra med mitt eget sällskap? 
För att jag vill något annat och har fortsatt att hoppas. Bara för att jag i otal sammanhang ständigt blir ifrågasatt om varför jag är singel, helt uträknad av vissa. När jag hör det blir jag oerhört ledsen. Jag vill ej vara helt uträknad. Jag vill passa in i samhället. Klart jag önskar mig någon att krama på och att uppleva vardagliga saker med som att laga middag tillsammans med och se guldkornen i allt möjligt tillsammans med. Alla vill väll hänga med någon, krama på, känna attraktion till någon som dessutom har en positiv grundinställning till livet. Och tycket han att jag är ok som människa så är det ju toppen i så fall. Det har ej inträffat, priset har varit högt när jag har försökt. Ohälsosamt högt. Varför är det så svårt då?
 
Jag kom precis på det:
1. Jag har ju aldrig träffat någon som tyckt om mig på riktigt.
2. Jag har aldrig varit tillsammans med någon som tyckt om mig.
Klart att det då är jobbigt med hela den här grejen eftersom jag inser att jag bara har dåliga erfarenheter av detta.
Ganska enkelt egenligen faktiskt när jag tänker efter...
 3. Jag har väldigt svårt att identifiera en person som vill mig väl och tycker om mig på ett genuint ärligt sätt. 
Det har ju bara blivit precis tvärt om. Hittills jag har ju bara lyckats träffa motsatsen, så inte undra på att jag tycker att det är svårt, skrämmande och jättesvårt.
 
Jag är bättre på allt annat, typ...precis allt annat...
 
Så nu tar jag mod till mig... Har du någon singelkompis med positiv grundinställning till det mesta, är omtänksam och ungefär i min ålder? Jag tar gärna en fika på stan med honom.
 
/Eva
 
 
 
 
 
 
/ Allmänt /

Turknutte...fnys...

 
/Eva

/ Allmänt /

Och så blev jag lite klokare


/Eva