/ Allmänt /

Grit och den där Paolo

"Vilodag! Killar som du hamnar alltid i fängelse var de sista orden jag hörde innan min rektor kastade ut mig ur skolan. Kämpade med min dyslexi och mina myror i brallan. Hatade varje sekund av min skolgång. Skolan fick mig att känna mig dålig, dum och misslyckad... Men min rektor hade fel jag sitter inte i fängelse! I januari öppnar jag min fjärde resturang, äger redan ett hotell, skrivit tio böcker, är Sveriges största producent av kvalitets pasta och så jobbar jag på tv.
Det visade sig att jag inte var dålig utan bara dålig på att gå i skolan.
En nyckel till att jag lyckats bygga en framgångsrik karriär är att jag aldrig vänt mig om och låtit mitt förflutna definiera mig som människa. Din historia är relativ ointressant utan det är framtiden som är viktig.
Tyvärr så hör jag ofta om barn med samma fantastiska förutsättningar som skolan fortfarande krossar.
Så till er vilja säga att dina myror i brallan är inte ADHD utan energi som kommer gör att du kan jobba hårdare än alla andra, dina dyslexi är inte ett handikapp utan kamouflerad kreativitet och till skolan vill säga SKÄRP till er! Bjuder på en soluppgång över mäktiga Vesuvius" Paolo Roberto.

Jag tror att många av ovanstående ingredienser skapar grit. Ett driv och en uthållighet samt viljan att hela tiden göra lite bättre för att utmana sig själv som av omgivningen är helt ofattbar men som upplevs av dess ägare som det normala läget. Och personen kan om den vill, lägga i några växlar till och blåsa ifrån ännu mer medan omgivningen fortfarande bara står och kliar sig i huvudet över hur "den där" klarade allt det och hur gjorde hen det som ingen annan klarat tidigare...?

Lägga i en växel till bara för att hen vill, kan och har lust...fniss...retsticka med glimten i ögat där.

/Eva